(Plock ur den digra Sandelinska brevsamlingen)
Släktföreningen Sandelin hade 10.10.2004 en brevläsningseftermiddag i Arbetets Vänners klubblokal. I träffen deltog cirka 35 medlemmar. Temat för eftermiddagen var Johan Fredrik (Jukkus) och Lydia Josefina Sandelins liv och högtider.
Materialet samlades av kusinerna Hanne Huhtala och Marianne Nyström, barnbarn till Jukku Sandelin, ur Släktföreningen Sandelins brevsamling arkiverat på Helsingfors Universitets Bibliotek av Svenska litteratursällskapet i Finland. Breven upplästes av Barbro Nyström och Petter Nyström. Materialet presenteras med vissa tillägg.
Bakgrundsinformation
Jukkus och Lydias farfar var släktföreningens anfader Petter Johan Sandelin. Petter Johans söner Karl Robert och Frans Viktor blev präster liksom sin far. Karl Robert gifte sig med Maria Ottelin och de fick sju barn. Det tredje barnet Johan Fredrik (Jukku) föddes. 6.4.1862. Frans Viktor var gift med Emma Josefina Durchman. De fick femton barn. Lydia f. 18.12.1866 var tvilling med Viktor Uno som dog knappt två år gammal. Av barnaskaran dog tre barn helt unga.
På grund av släktskapet umgicks Jukku och Lydia redan vid unga år och hade tidigt tycke för varandra. Lydia skriver till Jukkus syster, kusin Sigrid om sin förälskelse redan i april 1882 då hon var bara 15 år.
Till Siri,
Vet du Sigrid, att Jukku är mitt ideal. Ej en afton lägger jag mig utan att tänka på honom och på morgonen är han först i mina tankar. Jag har tyckt om honom framför alla andra. Jag minnes redan när jag var en liten ”puti” och kom till eder i Wetil så ville jag bara se honom. Fast hela världen är emot mig är han mitt allt. Jag har yppat mina heligaste känslor för dig.
Och Lydia fortsätter
”nog har jag försökt slita bort bilden av honom … men minnen kommer.”
Ur breven framgår även hur de många kusinerna ofta träffades och lekte sällskapslekar s.s. anklek, femte hjulet under vagnen och klappringen samt krocket, blinderbock, niga maja och lekar som Jukku hittat på.
Även Jukku skriver om Lydia i sin dagbok 1885 när han studerar vid Helsingfors Universitet:
9.9.1885 Brev från min brud. Om blott mitt brev skulle hava berett henne lika stor glädje som hennes gjorde mig. Herre om du förlänar mig den outsinnliga lyckan att en gång föra henne in i vårt eget hem, så giv också att jag må kunna göra henne ”lycklig” – Aina hämtade brevet med anmärkning ”nu får du ett blått brev ej ett rött” så är allting som berör oss föremål för observation. Far jag till Kronoby ( till Frans Viktors) före Helsingforsresan så lär väl hela världen få veta av det och ändå tror jag att det blir omöjligt att låta bli. Jag måste nog sedan länge umbära denna lyckan.
Han fortsätter:
12.9.1885 I dag brev från Lydia jämte ett brev från Sigrid. Ganska smärtsamt kändes det att erfara den bitterhet som Sigrid hyser mot mig och min älskade. Kanske felet ligger hos oss…
Jukkus och Lydias förhållande var svårt eftersom de var kusiner och ett eventuellt äktenskap inte ansågs ”passande”. Lydias brev till Jukkus syster Sigrid.
(Utan datum) Kära snälla Sigrid
Hvad skall jag börja med? Att jag länge, länge ämnat skrifva till dig men det har ständigt funnits så många andra hinder i vägen – och så omärkligt har tiden skrunnit bort medan det jag ämnat och åter ämnat. Jag vet ej, kanske önskar du ej heller få brev af mig – men i alla fall vill jag nu skrifva – bedja dig ej vara ledsen på mig som du varit snart ett år, bedja dig förlåta att jag ej varit uppriktig mot dig det är icke af brist på förtroende utan derför att den önskade det, som var mig kär! När du får mitt bref då har du redan af Jukku fått höra det jag är hans, hans brud. Det har varit många gånger svårt att vara tyst derom, isynnerhet i början icke så mycket nu mera- sedan jag såg att du ej mera höll af mig alls. Hvarför skall jag förlora dig sedan jag blev hans, är det derför att du ej vill att jag skulle blifva Jukkus. Han hade visst behöft, förtjenat en bättre brud än mig – men Sigrid när han kan älska mig, så kan du ej hålla av mig hellst litet för hans skull icke för min egen skull. Det har många gånger känts hårdt för mig när du varit så annorlunda , när jag sett att du varit missnöjd med mig, ogillat mig, men det var väl bra för mig, nyttigt för mig, det skulle ej få vara en fullständig lycka, den hade kanske då blifvit för stor – dock stor är den ännu, nästan större nu sedan I veten det alla. Jag var så rädd att Farbror, Faster och I alla skulle vara emot mig, och mot det att jag är hans kusin. Om du kunde föreställa dig min glädje när jag fick Jukkus bref – der han skref om att Farbror och Faster ej varit heller ledsna.
Sigrid och Lydia höll kontakt med varandra livet igenom. Sigrid Irene Sandelin f. 20.6.1864 i Ilmola gifte sig med kyrkoherden Johan Adolf Snellman den 18.7.1889 och blev änka två år senare 2.8.1901. Hon var en välkommen gäst hos Jukkus och en god faster för Jukkus och Lydias barn. Hon bodde som gammal tillsammans med ”bergfarmor” Maria och syster Eva på Humleberg i Helsingfors och dog 29.5.1933.
Ur Jukkus dagbok
24.9.1885 Efter middagen var jag att bese konstutställningen i Riddarhuset. Genast vid utgången mötes blicken av Sjöstrands ”Bocciaspelare” samt ” Flicka med amorin”, vidare hans genom sin formfulländning anslående liggande staty av Kyllikki.
På fondväggen i vestibylen var uppställd en stor tavla av O. Kleineh ”Vy av Helsingfors hamn”. Vandrar man in finner man tavlor uppställda i sex rum utom Riddarhusets sal. Denna gång hann jag ej genomgå andras än Ahlstedts, Ahrenbergs, v. Beckers, Emilie Bergheims G. Berndtsons, F. Björkstens, Fanny Churbergs och Julia de Coch-Stigzeelis arbeten. Nästan mest anslog mig en tavla av Ahlstedt ”Mammas middagsbord” samt Berndtsons ”Brudens visa”. Han även genomgå Elin Danielsson, Isabelle Donner, A.Edelfelt, Alma Engblom osv. utställda arbetem. Av Elin Danielsson finns där tre tavlor ”Ung moder” 1880, ”Vid åkerrenen” 1885 och ”Porträtt”1885…..
Den 17.12.1885 skriver Lydia till kusin Sigrid och meddelar att hon och Jukku är förlovade. Hon är mycket lycklig och före bröllopet träffade hon Jukku många gånger. Tiden präglades även av ovisshet om framtiden på grund av ekonomiska och andra skäl. Jukku var rädd att Karl Robert ville uppskjuta bröllopet och ville inte våga fråga sin far om det. Men det blev bröllop och paret vigdes den 11.8.1887 i Malax kyrka.
Bröllop 11.8.1887 i Malax kyrka
Faster Lauras brev till brordottern Alma Sandelin
1887 14 afgusti
Alma vännen
Här sitter jag nu med pennan i Hand funderande på- hvar skall jag börja och hvar skall jag sluta- ty jag har dessa senare dagar lefvat bland blommor och kärlek, ungdom och glädje, ja så att man glömt sina 63 år samt sina upplefda sorger och bekymmer och skulle jag ej trötta ut dig så skulle jag börja från början på ja bröllopsdagen, klockan 2 begaf vi oss i storm och sväng –på den Lilla ångbåten –Wågen – alla Wasa släktingar utom små barnen och Mari Lagus – samt brudgummens Mamma. –Systrarna voro där förut- samt Hugo med bruden- dett stormade ducktit, men vi beslöto att vara Lugna, men bäst dett är ropas dett vi sitter på Grund – och där satt vi en hel timmes tid -förän vi åter kom loss. Änteligen kom vi till stranden. Sedan bröllopstimmen var slagen – hade emot oss hästar och wagnar, och så bar dett af till gästabudet – och der stod prosten på trappan med sitt gråa hufvud omsluten av gröna björkar, brudgum och marsalken på gården och hielpte oss ut från ekipaserna (ekipagerna) och i tamburen en brokig skara tärnor och i salen prostinna fryntlig glad – Salen var vackert dekorerat med kransar och blommor riktit underbart smakfult.- Sedan vi blivit i ordning så tågade gästerna af till kyrkan – som ligger på en hög backe omgifven av gröna träd mit emot prostgården – och efter en stund tågar brudparet jämte sina tärnor och marsalken 9 par, under orgelmusik in i kyrkan- Vigseln förrättades af pastor Kallio. Sedan förflöt aftonen under tal musik sång och lekar- jag räknade 23 syskonbarn der – alla friska och glada inte en som man skulle behöft ha skam ut af- säg är ej faster Lycklig –och vist skulle dett varit så roligt att få visa dem för eder men, dett var jag berädd på ni kommen ej fast alla så innerligen önskade detta. Hagbergs var der med sina båda äldsta samt Janne med Linus gosen som varit der i sommar – roligt var det att hitta sina egna bland mängden, ty mycket folk var dett och alt präktit – bruden hade vhit alpacka klänning så Enkel att jag ej såg en spets eller blomma några myrten qvistar på axeln – och dett var alt – andra dagen var alla der först den 3 skingrades vi Hanna och jag höll oss till landet, fast dett blev litet dyrare- men di flesta reste på Wågen…..
Den 8.10.1887 skriver Lydias far Frans Viktor till sin broder.
”Att inom 4 månader verkställa och själv bekosta en lång och dyr flyttning (flyttade från Kronoby prästgård till Malax i maj 1987) hålla installation, utstyra en dotter, hålla bröllop, vartill hörde en från topp till tå omklädning av 11 kroppar (vi gamla drogo oss fram med gammalt) och slutligen hålla husesyn, kunde väl ruinera en tätare karl än jag”.
Eino Sandelin skriver vidare i sin bok om Frans Viktor att Lydias utstyrsel var redan förut till största delen färdig, sömmad av henne själv med biträde av mor och systrar, men något måste väl tilläggas. Bröllopet med Johan Fredrik (Jukku) (kan man säga 10.-12./8), var en glad och vacker fest med tärnor och marsalker och allt, vad till ett ordentligt bröllop hörer. F.V. ville ha det så kanske med tanke på sitt eget puritanska bröllop (Frans Viktor Sandelin: Biografiska anteckninga av Eino Sandelin (Tammerfors 1933 s.106).
Hemmet
Jukkus och Lydias lycka och samhörighet varade livet igenom. Familjen bodde i Gamlakarleby. Jukku blev fil.kand 1886 och blev lektor senare rektor för Gamlakarleby elementärskola. Han var bl.a ledamot i stadsfullmäktige och kyrkofullmäktige och ledamot i olika nämnder.Var initiativtagare för grundandet av Kokkolan Suomalainen lyseo.
Lydia var en ypperlig husmor och hade konsten att skapa hemtrevnad och trivsel omkrig sig. Hon var socialt engagerad bl.a i Martha rörelsen samt i olika välgörenhetsändamål. Hon var en ivrig brevskriverska och vi har att tacka henne för många skildringar i familjens vardagsliv. Hon skapade med Jukku ett harmoniskt hem för de sex barnen; Eljas 1888, Armas 1890, Leila 1892, Karl Johan 1894, Siiri –1897, och Meeri 1899. Lydias bror Torsten f. 1887 bodde en tid i familjen. Han var nästan jämnårig med Eljas och var en god broder för syskonen. Armas vistades en längre tid hos Lydias äldre bror Eino i Helsingfors för behandling av sin öroninfektion. Familjebanden var starka och hemmets inflytande stort. För barnen var barndomen och hemmet en plats de ofta med saknad mindes. Alla barnen fick en god utbildning och var aktiva inom arbetslivet.
År 1920 tog Jukku teologisk dimissionsexamen och blev prästvigd samma år. År 1926 vid 64 års ålder tog han avsked av sin rektorsbefattning. Han blev äldre lektor i Borgå. År 1927 blev han präst, senare kontraktsprost (länsprost) i Geta på Åland. 1932 fyller han 70 år. Ålands tidningen skriver den 6.4.1932 om Jukkus 70 års dag bl.a.följande:
”Geta prosten har över sig en myndighet som man av gammal anser skall vara förenlig med en prost. Han är också en person av hjärtats godhet, en prästman som utlägger sin kallelse med klarhet, gammaldags värme och mycket blidhet som rycker öhörarna med.”
Lydias 70 års-födelsedag firades den 18.12.1936. Hon skriver till Jukkus syster Eva Sandelin den 5.1.1937 om födelsedagsfirandet.
GETA 5.1.1937
Kära Eva
…Här firades sedan födelsedagen i två dagar med olika grupper. Det var många tal verkligen vackra tal 4 vardera dagen dessutom tackade jag med ett litet tal. Välmening och uppskattning vittnade de om och glada voro de att vara inviterade, glada och tacksamma. Blommor och presenter som här spela en så viktig roll gåvor en del voro här vid ankomsten, men en del kommo först i anknytning av bjudning – de kunde ej komma med tomma händer- stor tennskål- mindre dylik, interiör från kyrkan i Geta, oljemålning- dock ej av någon mästare, tennvas och en mycket vacker skål med lock av rostfritt stål, blomsterjerdenierer dessutom med förgyllda korgar och silverband osv. De blomma vackert ännu. Ganska trötta voro vi efter matchen, början kl 5 till 12 på natten.båda dagarna och prata och underhålla. Valfrid Jansson var utmärkt som hovmästare – i köket hade jag också fulltalig hjälp visste knappt vad som bjöds utom att det var kaffe med bröd- smörgåsbord med juldricka och kaffe igen – 110 personer ungefär. ”Fast jag säger det själv”stämmning var det båda dagar.Valfrid intygade det också att det var verkligen ”högtid och rörelse”, det betyder att vid talen kommo näsdukarna fram. – Nu har vi varit slöa utom Jukku som haft sina gudstjänster…
Guldbröllopet 11.8.1937 i Geta
Det största evenemanget på prästgården var guldbröllopet den 11 augusti 1937. Det fejades och tillräddes mat veckor i förväg. 65 bäddar var reserverade för gästerna. Lydia skriver till sin svägerska Sigrid Sandelin och inbjuder broder Eino med familj till festen:
Geta 16/6 1937
Kära Sigrid
Till Sigrid dagen sända vi härifrån våra glada och soliga gratulationer. Skulle nästan hellre sända dig sommarvåta, ty vi längta obeskrivligt efter sommarregn, det har ej regnat något sedan i april och allt lider av torka, spenaten står 5 cm hög med blomstängel och förkrympta blad om dock beror det ej på näring i jorden…..
Så går våra tankar till guldbröllopet om vi skola uppleva den dagen. Den närmar sig nog med hast. Vi hava tänkt att vi ej bjuda med kort utan vi bjuda genom brev skrivna till syskonen och bedja dem sedan bjuda sina barn och barnbarn. Så att nu bjuda vi Eino och Dig, med barn och barnbarn att behedra dagen som kära gäster. Vi försöker ställa för Eder på bästa sätt med logi och vila, men eljest mera enkelt i matväg. Vi träffas ju ej för att äta och frossa.
Gärna vill vi i god tid höra huru många och vilka komma, så är det lättare att arrangera. Prästgården är ju liten, ingen Ruovesi prästgård, men vi hava så snälla och bra grannar som vi vädja till. Intet program hava vi ännu, beror på när gästerna anlända, det kommer så små båtarden 11/8 på morgonen så kanske vore det bättre att komma den 10/8. Vila och de unga kunde ju se sig omkring, men det måste ni själv besluta om, endast underrätta därom. Vi kunna ej hoppas att få vara samlade just några flere gånger om ej vid avsked, men då också ej alla.Sällsynt är det ju att så många av Malax finnes – med vemod tänker jag på huru många av dina syskon redan satt ner vandringsstaven. Väinös komma nog ej, han skrev till Lydia dagen och klagade sig trött, mycket trött, trodde dock att alla med Gegge skulle komma. Fagert är här nu, men så är det ju allestädes, allt skyndar på, rosor och chasminen blomma redan, deras tid är ju i medlet av juli. Tack för ditt senaste brev- fast jag tackade visst redan i Einos brev. …..
I haven väl haft Carl Viktors ungdomar hos Eder, kanske äro de ännu. Tänk huru bra det är att de få vara hos Eder och för Eder också, glädje att se de ungas sorglösa lekar. Dessutom äro de ju så vuxna redan och sköta sig själva. Vuxna barnbarn- när man tycker att det är några korta år sedan ens egna barn voro som de, just vuxna och färdiga att gå ut.
Huru tacksamma måste vi ej vara för allt det goda vi hava. För att vi tillsvidare kunna arbeta, kunna glädjas och mycket annat som många vid våra år måste undvara. – Visst är det så att man stundom känner trötthet och annat obehag, men det är bara, har jag tänkt, att försöka hava tålamod med sig själv.
Så slutar jag brevet med ytterligare önskningar för namnsdagen om hälsa och trevlig sommar för alla på Sjövik. Bry ej Eder med några presenter, Ni äro ju de dyrbaraste om ni själva komma hit och slutar så med ett välkommen, om Gud giver oss den dagen.
Tillgivna Lydia
Också Karl Johans hustru Lulu skriver till sin man om förberdelserna.
Geta den 22 juli 1937
Käraste Kalle min!
Prosten Lundbergs kommo just på visit och nu tycker jag det är så lämpligt att under tiden taga mej en liten pratstund med dej. … Alla äro så snälla och rara emot oss och vi ha det så bra. Vi bo uppe i s.k. trädgårdsrummet, och vi bli inte bortskörda till guldbröllopet därifrån. Allt rör sig mer eller mindre om guldbröllopet, idag har Leila redan bakat två sorters pepparkakor till dess och en korintkaka. Och i morgon skall vi rensa och rexa kräftor, för Farmor tänker bjuda på en underbar kräftpudding som åts i hennes hem. Och bönor rexade vi i går – du ser det rustas. Hela familjen komma, Eljas, Torsten komma plus alla mammas syskon utom Einos, Odos och Väinös. Men i stället komma visst några av era kusiner, faster Eva etc. Det blir nog mycket att styra och stöka. Den gödda kalven måste även stryka med, som nu betar så fredligt därute i trädgården och glatt råmar varje gång någon går förbi och är barnens stora förtjusning. Grisen är lyckligtvis ännu för liten , annars skulle de väl undra vart alla deras vänner plötsligt försvinna.
Då hötidsdagen inföll kunde man läsa i stor pränt på väggen i tamburen
KUNGÖRELSE
Härmed gjorts veterligt; att dagordningen vid guldbrölloppet, som jag Johan Fredrik Sandelin, prost i Geta med min dygdeädla hustru Lydia Josefina f. Sandelin fira, kommer att vara som följer:
Tisdagen: Kl 11 kaffe frukost
Kl 18 middag
kl 20.30 aftonte
Onsdagen: Kl 8 kaffe.
Kl 10 frukost
Kl 11.30 uppbrott till kyrkan
Kl 12 gudstjänst
Kl 14 kaffe
Kl 18 middag
Torsdagen: Kl 8 kaffe
Kl 11 frukost och tidsfördriv enligt egen eller prostinnans önskan utfärd till havs
Fredagen: Som torsdag o.s.v.
Allt detta länder härmed till efterrättelse. Den som icke denna dagordning följer, straffar sig själv.
SIGILL
Kusinerna Ebba och Stina samt Kaj, Marianne och Carita skulle uppträda med var sin vers. De föreställde var sin blomma, Kaj var gossen i det gröna, Carita ros, Marianne förgätmigej, Ebba bellis etc. Kusinerna drillades i veckor. De fick inte gå och simma innan de kunde sin vers. Jukku och Lydia uppvaktades sedan med verserna. Middagsdbordet var i T-form och gick igenom fyra rum. Barnen deltog i sitt eget bord. Det hölls många tal. Enligt kusinernas minnesbilder hade de rexade kräftorna farit illa och det luktade illa i huset, men Lydia hade nog som god husmor trollat fram annan läcker mat. Lydia skriver till bror Väinö Sandelin den 24.8.1937 och berättar om guldbröllopet.
Geta den 24/8 1937
Kära vänner!
Hjärtligt tack för brev, telegram och den dyrbara gåvan son Ni jämte syskonen gåvo oss på guldbröllopsdagen. Duken är vacker och jag hoppas att den blir en familjeklenod, ty andra får ju den efter oss som minne av dagen – den är nog outslitlig. För guldblommorna som vi baren på oss hela dagen, också tack. Vi saknade så mången av er familj- ävenså av Einos, de hade ju ämnat komma, men Einos sjukdom kom hindrande i vägen.
I fyra dagar varade festen och hela tiden var stämningen den bästa. När de om tisdagen anlände voro de redan så glada och i stämning – det var ett prat och ett nojs- Eljas kan ju prata och berätta., brås visst på vår pappa- historierna tryta aldrig, men nog pratade andra också- tänk när moster Impi var med- det ble så fyra generationer som samlades här. Ungfär 50 gäster var det. Det gläder mig att allt gick utan maleurer och att stämningen höll ut. Själva guldbröllopsdagen var festlig. Getaborna flaggade längs landsvägen, hade dekorerat kyrkan vacker- den var fullsatt- reserverade bänkar för gästerna – sång, solo, violin, predikan, altargudstjänst och lovsång unisont. Middagen åts vid sittande bord- många tal höllos som höjde den glada stämningen, den var dessutom högtidlig. Barnen govo mig en brilljantring med 6 diamanter. Far fick också en ring-.
Hälsningar och telegram kommo. Själv har man ju svårt att fatta de 50 åren, det går som drömmar- som livet går men mycket hava vi ju att tacka för, välsignelse i rikt mått om också ej i så stora jordiska egodelar- men det är mycket som är mera värt och som vi skatta högre. Kärlek och människors aktning, de kära syskonen som vi ännu hava i livet, mycket, mycket. Einos sjukdom oroar oss, men det blir väl tid för uppbrott för oss, det är jordelivets lag. Litet trött har jag varit efteråt- men det blir snart vilsamma. Kalle med familj är här och Meri m. familj men resa i dagarna. Sänder nu endast hälsningar och tacksägelser för visad kärlek. Hälsa Olle o Gegge med. Med tack Jukku o Lydia Sandelin
På brevets långsida. Det var så roligt att genom Edit höra, att du Väinö är kryare.
Året därpå den 3.12.1938 avlider Lydia i lunginflamation. Hennes bortgång var ett hårt slag för Jukku. Han fortsatte dock sin tjänst som kontraktsprost. Reste till prästinstallationer, mottog biskopsvisitationer, döpte och vigde och jordfäste Getabor. Men mot slutet av 40–talet avtog hans krafter och påsken 1950 den 12 i fjärde avled Jukku (Johan Fredrik Sandelin) i en ålder av 88 år.
Kära släktingar. Om ni har egna minnesbilder av guldbröllopet eller har hört era anhöriga berätta om festen, så skriv gärna ner era minnen och tillägg. Skicka dem till Fred Packalen, e-mail fred.packalen@freddies.fi På det viset kan vi fylla i luckorna som finns och få en mera hel bild av den stora festen på Åland.
Kusinerna:
Marianne Nyström Johanna Huhtala
Meeris dotter Karl Johans dotter